Marockos Medelhav
Jag har länge längtat att få resa mellan Marockos kust längst Medelhavet. Vägen mellan Tangers till Al Hoceima. När jag besöker Marocko blir det oftast till de vanliga ställena, Tanger, Casablanca och Marrakesh samt Atlantkusten.
Vår expeditionsbil
Vanligtvis hyr vi bil och kör runt, men den här gången ska vi köra med vår nya expeditionsbil (se separata bloggar Corona pandemi under Marocko resa eller Vad är Overlanding).
Marc kör ned bilen till södra Spanien och jag flyger. Det är precis innan den värsta corona-krisen i mars. Spanien har ännu inte stängt ned och vi är lite naiva och tänker att corona kan inte nå Marocko – vi har ju alltid en bil och kan köra hem. Vem anar att det ska bli en pandemi! Det händer ju bara i filmer…
Har lite tid efter att jag landat och innan färjan går över till Marocko och passar på att ta en sväng till den söta staden Ronda innan vi tar färjan från Algeciras över till Tangers. Det är lätt att ta sig till Tangers. 45 minuter och man har bytt kontinent – Från Europa till Afrika! Det är corona tider och man tar temperaturen i pannan innan vi går ombord. Vi är noga med att tvätta händerna och inte röra så mycket på båten. Ombord får man lämna pass och få det stämplat. Ganska välorganiserat, men vi skrattar lite åt att de är så hypokondriska….Det är den 11 mars 2020.
Från Tangers till Al Hoceima
Bor över en natt i Tangers på hotell. Dagen därpå tar vi en sväng till platsen där Atlanten möter Medelhavet. Kan inte se någon skillnad i havet i egentlig mening (färg eller någon särkild våg eller så), men känslan är ändå häftig.
Vägen är i perfekt skick på väg mot Al Hoceima. Knappt någon trafik alls. Vi åker förbi byar, med bergen på ena sidan och havet på den andra. Vikar med stränder, ibland kan man nå dem, ibland inte. Vi stannar till vid en strand, skumpar förbi hus på grusvägen och ser några fiskebåtar och hus precis vid stranden. En gubbe kommer ut och skriker något. Vi talar bara om att vi tar en liten paus och åker sedan. Han var nog rädd att vi skulle installera oss här för en längre period.
Lagar lite lunch, ställer ut våra vikbara stolar med bord och är helt ensamma på stranden när vi äter. Tar oss vidare till Al Hoceima längst den otroligt vackra vägen.
Kommer fram när det är mörkt till Al Hoceima, så jag ser inte riktigt hur staden ser ut. Alla börjar bli rädda för Corona och servitörerna på restaurangen på hotellet bär handskar. Det är inte många gäster på hotellet, men det är inte alls högsäsong så det är inte särskilt konstigt.
När vi vaknar på morgonen är det med en underbar utsikt över den lilla viken och det höga berget mittöver. De 100-tals måsar som finns här skriar enormt mycket. Man har spänt massor av trådar längst hotellfasaden kors och tvärs för att inte måsarna ska sätta sig på balkongerna.
Frukost utomhus vid vattnet är en lisa för själen efter vår mörka vinter.
Nu fortsätter resan mot södra Marocko. Tror vi! Corona hotet närmar sig mer och mer…..