Nyfiken på mat

Mat är universellt. Mat förenar. Mat är gott. Man är alltid nyfiken på annorlunda mat och vill lära sig hur man gör i andra länder.

Curry är gott med ris! Men det vet vi faktiskt!

Hur skiljer sig matlagandet på Sri Lanka från när jag kommer hem från jobbet och steker köttbullar med makaroner och snabbt skär upp en gurka till barnen för att de ska få någon typ av grönsak idag……Spännande att få se hur en vanlig lankesisk familj lagar sin vardagsmat i sitt kök. Kanske kan jag lära mig något nytt.

Lankesisk roti som steks i köket

Laga lankesisk pol roti och pol sambal

På menyn står den klassiska lankesiska maten ”kokosnöts roti” med en het kokosblanding ”pol sambal” som alltid serveras med all mat på Sri Lanka, men även till frukost och lunch. Kokosnötter finns ju överallt så det är klart att det är basen i det lankesiska köket.

En roti görs med kokosnötsflingor som oftast blandas med mjöl, lök, chili och kokosmjölk. Man behöver inget bakpulver eller jäst. Det steks sedan på spishällen, i stekpanna om sådan finns eller över öppen eld i små runda platta ”plättar”.

Pol Sambal görs också med riven kokosnöt, lime, lök, chili etc och varje familj har sitt egna recept. En Pol Roti äts med curry av något slag eller ensam med några grönsakstillbehör och nästan alltid med pol sambal.

Degen är satt för vår roti, nu ska den bara stekas

Annorlunda kökstraditioner

Bara att komma in i den lilla byn där familjen bor är en upplevelse. Vi åker förbi många byar under våra rundturer på Sri Lanka, men stannar sällan till och gör vi det är det bara för att köpa banan, ananas eller någon annan frukt.

Byn där vi ska få oss ett skrovmål

Huset där familjen bor är färgglatt och ganska stort. På Sri Lanka bygger man ut när man samlat ihop tillräckligt med pengar. Därför är inte alltid husen färdigbyggda, utan kan sakna färg eller man kanske bara ser en ofullständig vägg på huset.

Finaste palmen mitt på gården.

Vi presenteras för varann och dumt nog skrev jag inte upp vad familjen hette. Lankesiska namn är inte lätta för mig att komma ihåg, och i min iver att få träffa dem, kändes det lite plumpt att direkt skriva ned namnen. Men jag borde ha gjort det ändå, nu minns jag inte vad den vänliga familjen hette.

Alla är blyga och ingen av oss kan tala den andres språk så vi går snabbt in till köket för att se hur frun i huset börjar laga maten. Barnen är i skolan så tyvärr får vi inte träffa dem. Köket är mörkt och över den öppna spisen steks redan rotin direkt över elden.

Allt har sin plats i köket

Frun i huset har en handdriven ”borr” med en typ av citrus press i mitten som hon snurrar runt för att riva upp kokosnötsköttet. När rotin är klar, tar vi oss sedan ut till bakgården där det finns som en slags sten för att mala, där hon mosar ihop en pol sambal med kokosnötsrivet och lägger till ytterligare någon krydda, lime, chili etc.

En kokosskrapa för att ta kokosköttet. Ett måste i var mans (kvinnas) kök på Sri Lanka

Kokosnötsborren!

Pol Sambal som mosas ihop med chili och andra kryddor

Ingen slit och släng hos lankesisk familj

Möblerna och bordet i matsalen är helt inplastat. I den här delen av världen är det mycket fuktigt och allt  möglar lätt, små insekter och flugor söker sig till det fuktiga tyget. Det är arbetsamt att tvätta då man inte alltid har tvättmaskin utan varje fläck måste undvikas. Man tvättar ofta i floden i byn om sådan finns. En vanlig familj på Sri Lanka har inte möjlighet att köpa nytt få fort något är utslitet eller gammalt så man försöker se till att ta hand om de få saker man har. Det är ju faktiskt ekologiskt att inte leva i en slit och släng tillvaro. Så var det i gamla bonde-Sverige också. Men vi har glömt bort det lite grann…..plus att vi inte har lika mycket insekter som kan förstöra.

Köksbordet med plastduk

Skydda allt från flygfän och insekter

Svårt med kommunikation

Familjen står och ser på när vi äter. En känsla av att man är lite av en apa på zoo. De vågar liksom inte sitta med oss. De tycker förmodligen att vi är konstiga som vill komma hem till dem och äta deras vardagsmat. Vi är ju i deras ögon ”rika” turister, så vad gör vi hemma hos dem? Som tur är, är vår chaufför med som kan prata med dem och vi kan ha ett visst utbyte med varann. De är så rara och blyga, vågar knappt titta på oss.

Vi serveras sedan te och en frukt som jag inte minns namnet på. Smakar som något slags äpple men är mer kompakt och ganska torr.

En kopp ceylon te efter maten.

Vad är detta för frukt.

Vi talar en stund, tittar på skolfotot där vi får se barnen i skoluniform i finrummet. Vi tackar för en härlig lunch och vinkar hej då.

”Rika” turister bidrar till ekonomi?

Jag kan känna att det kanske inte egentligen är så ok att göra det här! Klampa in i deras liv och nyfiket titta in! Vad skapar detta hos dem? Vad skulle vi tycka om en turist kom hem till oss och ville se hur en svensk bor och äter? Vårt besök ger visserligen ett extra tillskott i kassan hos familjen, så vi klampar inte bara in och bjuder in oss själva. Men det är en intressant tanke när man säger att man vill se hur lokala lever när man är i länder som inte liknar vårt. Är det egentligen ok?

Skolfoto med skoluniform 

Vårt rara värdpar!

Blir det roti hemma nu då?

Kommer jag nu att steka roti hemma? Nja, jag vet inte om just detta var min favoriträtt. Det var lite torrt och tungt att tugga. Pol Sambal som serveras till nästan allt är ganska gott och ger mycket smak. Sri Lankas olika currys är nog mer mina favoriter att ta med mig hem i bagaget. Men det var spännande att se hur familjens vardagslunch/middag lagas och jobbet som krävs att göra det. Att det inte bullats upp en massa mat bara för att visa upp. Inga snabbmakaroner eller svänga in på Mcdonalds här inte!