Asiens Pärla

Historiskt är Phnom Penh inte lika gammal som många andra storstäder i Asien. Staden sågs sitt ljus år 1434 och på 1920-talet under det franska kolonialväldet Indokina (där ingick Kambodja, Vietnam och Laos), hade staden sin storhetstid och kallades då helt enkelt för ”Asiens Pärla” (La perle d´Asie).

Angkor gör sig påmind överallt i Phnom Penh, här i en rondell

Kort nutidshistorik

Under inbördeskriget 1975-1979 ödelades staden totalt och hälften av dess innevånare dödades eller deporterades till andra delar av Kambodja av de Röda Khmererna under sin ökände ledare Pol Pot. När kriget tog slut 1979 kunde de få överlevande återvända, men till en stad som till stora delar förstörts.

De centrala delarna av Phnom Penh är ganska charmiga. Mycket beroende på mixen av gamla koloniala administrativa byggnader och villor från sekelskiftet med de buddhistiska tempel och andra typiska lokala byggnader. Pol Pot-regimen förstörde mycket och årtionden efteråt, när Kambodja var isolerat från världen, halkade landet och staden efter i utvecklingen jämfört med resten av sina grannländer, t ex Thailand. Vägar och infrastruktur är fortfarande underdimensionerad för att ta emot den stort växande antal innevånare.  Som ett Bangkok för 30-40 år sedan.

Gamla koloniala byggnader som borde rustas upp. Men staden blir lite charmigare

Inte förrän i början på 1990-talet började Phnom Penh att utvecklas. Men nu går det med rasande fart…. det jag beskriver idag kanske inte alls ser ut så här i morgon….

Numera byggs det sådana här kolosser, förmodligen sponsrat av det stora landet i öster.

Lite charmigt är det med tuk-tuk och de gamla slitna koloniala byggnaderna

Vad gör man i Phnom Penh

Vi bestämmer oss för att ta de karaktäristiska kambodjanska tuk-tuk som är lite annorlunda än de i t ex Thailand för att ta oss runt i Phnom Penh. Föraren talar ingen engelska överhuvudtaget. Men han har printat ut en liten karta och beskrivning av samtliga besök han kan hjälpa till med. Väldigt företagsamt! Han drar fort iväg till de största monumenten i staden. Vi besöker en pagod på ett berg, men det är så varmt, så jag orkar inte riktigt gå upp. Jag är mest intresserad av den kända postbyggnaden som byggdes av Gustav Eiffel och passade på att skicka ett vykort därifrån, bara för det hör till att göra det.

Templet Wat Phnom som ligger högt upp på en kulle.

Franskt arv

Den franska koloniala tiden som kallades Indokina (Indochine), ser man spår av i de äldre delarna av Phnom Penh. Det stora posthuset byggdes 1894 och har i princip använts sedan dess, förutom några år under de röda Khmererna. Posthuset har renoverats vilket inte är fallet med alla äldre koloniala byggnader som finns kvar.

Posthuset i fransk kolonialstil. Passa på att posta ett vykort därifrån.

Fina marknader

Vi besöker den fina central marknaden från 30-talet i tidstypisk art deco-stil, som renoverats år 2011. Man besöker nog den här marknaden mest för den arkitektoniska delen, eftersom den är ganska lokal. Den ryska marknaden är nog bäst för att köpa souvenirer.Den marknaden kallades så efter alla ryska ”expats” som bodde under kommunisttiden här och köpte det de behövde på denna marknad.

Centrala marknaden i tidstypisk Art Deco från 1930-talet. Nyrenoverad sedan 2011.
Konstruktionen släpper in naturligt ljus och luftventilation då det kan blir mycket varmt.

Kupolen i Centralmarknaden är konstruerad för luftcirkulation och naturligt ljus

Hur ishanteringen skedde på marknaden i Phnom Penh innebar att jag inte tog is i en drink något mer under den här resan.

Här ligger isen och väntar på att krossas. Det sker i en maskin nära marken och precis bredvid har du en kycklinghandlare och blomsterhandlare. Golvet hade nog aldrig blivit tvättat.

Vill du besöka en marknad som är ännu mer lokal ska du besöka Orussey marknaden.

Statyer, slott och terror

Vi tuffar iväg vidare till National Museet där många statyer och andra dekorationer från Angkor templen finns utställda. När man besöker själva templen i Siem Reap får man ju inte se all dekoration, Buddhas, och andra statyer som fanns i alla templen. Templen plundrades under århundradens lopp, men det finns ändå en hel del att se i National museet.

Det nyrenoverade nationalmuseet där du kan se alla statyer från Angkortemplen

Det kungliga slottet måste man förstås se. Det är lätt att komma ihåg namnet: Preah Barum Reachea Veang Chaktomuk!

Det byggdes år 1866 och är alltså inte så gammalt. Det påminner mycket om slottet i Bangkok för oss som inte är så kunniga i kulturen här. Men det får man kanske inte säga…..

Det Kungliga slottet i Phnom Penh

Kungliga slottet i Phnom Penh med flera olika byggnader, pagoder och tempel.

Ganska nära ligger genocid muséet Tuol sleng även kallad S21. Ett fasansfullt ställe som från början var en gammal skola som användes som fängelse och tortyrkammare under de röda Khmererna och Pol Pot regimen. Hamnade du där visste du att du aldrig kom levande ut därifrån.

Tortyrfängelset under Pol Pot-regimen Tuol Sleng S21.Det gamla gymnasiet som blev ett fängelse för de personer röda khmererna trodde hade något samröre med CIA, KGB eller någon annat utländskt samband. Det räckte att man talade ett annat språk, hade glasögon eller var utbildad för att hamna här och torteras till döds.

Hur kunde en bonde från landsbygden hamna här? Någon som inte gillade honom angav honom till de lokala myndigheterna och anklagades för att vara spion för CIA.

Alla dessa skrämda ansikten som tittade på oss när vi gick runt för att vittna om de vanliga människor som hamnade här och som genom tortyr tvingades erkänna de mest galna saker innan de dödades, ofta under fruktansvärda former. Kvinnor som män, barn och gamla.

Stämmer storyn om restaurangen

Det blev en tung avslutning på vår rundtur, efter att ha besökt S21- Tuol Sleng. Vi tog vår tuk-tuk tillbaks till hotellet och vilade upp oss innan kvällen som spenderades på restaurant FCC Foreign Correspondant Club, den mytomspunna restaurangen som det sägs att journalister hängde på under Pol Pot-regimen, men som kanske inte riktigt stämmer. Intellektuella utlänningar var ju paria enligt Pol Pot. Vill du veta mer kan du läsa om den ökända restaurangen här

Vårt charmiga boutiquehotell låg på en lugn bakgata till de större skräniga vägarna. Ägarna var från Japan, därav de japansk klingande namnet: IroHa Garden Hotel and Resort En liten juvel i stora ”stygga” staden!

Iroha garden – liten oas i det stimmiga Phnom Penh