Vi kör från Tanzania till Kenya för att åka till Taita Hills och får ännu ännu en gång göra om pass- och visumproceduren vid gräns övergången Holili och Taveta-border, byta bil och chaufför. (se blogg om Tanzania).
Det gäller att hela tiden ha kontanter med sig så att man har till dricks till alla som hjälper en på vägen. Det är svårt att hitta bankomater på landsbygden!
Vägen till nationalparken Taita Hills, en mycket mindre och ganska okänd park, går genom helt annorlunda landskap än Serengeti, där den röda sandjorden dominerar. Mindre Baobab-träd kantar vägen och jag älskar dem, så jag försöker ta foton när jag åker förbi. Jag är nästan säker på att detta liknar lite den kända ”Baobab avenyn” (som dock är betydligt större) på Madagaskar och om ön inte brutit sig loss från fastlandet Afrika för miljoner år sedan, skulle det funnits en baobab aveny även här.
Bredvid oss byggs det en motorväg som bekostas av kinesiska investerare. För oss turister är det ju synd, då vi missar baobabträden och de ”röda” elefanterna man möter här och som denna region är känt för. De är ”röda” eftersom de kastar den röda jorden över sig för att skydda sig mot solen.
Den sista biten till hotellet är så jobbig…. Man skakas om som en milkshake under 2 timmar, vägen är i förfärligt dåligt skick. Hotellet vi kommer till är gammalt och nött. Det har sett sina fornstora dagar. Men samtidigt välbyggt och charmigt. Receptionen är som en enda stor hydda med jättehögt tak. Rummen är helt ok, rena och fina och välinredda. Men de har problem med vattentillförsel helt klart. Vattnet är brunrött. Den röda jorden måste ha kommit in i vattentanken/systemet. Har ingen lust egentligen att duscha eller borsta tänderna i detta vatten…Det är dock nyttigt att förstå hur människorna här får kämpa för att få rent vatten och vilken lyx det är för oss att ha rent vatten och inte ens behöva tänka på det i Sverige.
Vi gör en eftermiddags gamedrive och ser en leopard på nära håll som slöar sig innan kvällsjakten. Solen börjar gå ned. Färgerna är fantastiska, vi ser de röda elefanterna igen och massor av stora fåglar. Det var en fin kvällstur, där vi kunde se Kilimanjaro långt borta i solnedgången.