Imorgon besöker vi Olduvai och ska få se människans första steg. Det ska bli spännande att få se människans spår från urminnestider.
Men först ska vi njuta av den sista GT´n och sista campingmiddagen under stjärnhimmelen. Allt uppdukat utanför restaurang-tältet med endast några lyktor som ljuskällor och där telefonen fick agera ficklampa för att kunna läsa menyn (jobbigt att bli medelålders) och lägerelden sprakandes bredvid. Vi avtackar vår härliga servitör Charles, som vi inte får se något mer, eftersom dagen därpå blir det dags att lämna den här underbara tältcampen och köra vidare mot nya äventyr.
Vi stannar till och äter pick-nick som tältcampen ordnat, vid ravinen i Olduvai (men som uttalas Oldupai då fjärilssamlaren som upptäckte de första stenskärvorna missuppfattat namnet) och får en förklaring till de olika jord och stenlagren, hur man av en händelse upptäckt föremål som man förstod var förhistoriska. Ett skallben av en förhistorisk människa och framför allt världens första mänskliga fotavtryck! Det är svårt att inse hur gammalt detta är, nästan 2 miljoner år sedan. Min tid på jorden, känns i jämförelse, som en liten mikroskopisk bagatell.