Vi frågar chauffören om man kan besöka en skola i närheten. Vips, fixar han ett besök tack vare någon släkting och vi stannar till i en byskola där 66 barn från 6 – 10 år går. De sitter på golvet på ett tygstycke i olika salar och lär sig på gammaldagsvis matematik, alfabetet, engelska etc. Det innebär att läraren säger något och barnen repeterar med hög röst i grupp, det läraren sagt.
Barnen var så nyfikna! Men blyga. En lillasyster till en elev, 3 år gammal, som fick vara med i skolan, började gråta när hon såg oss…. Vi fick träffa lärare och busa lite med barnen. Fick vara med på en engelska lektion – De läste unisont högt vad som stod på tavlan. Det fanns inte några böcker eller pennor, inga stolar eller bord någonstans. Men de fick lunch och menyn stod på svarta tavlan. Hindi är inte min starka sida, så jag förstod inte om de skulle få lappskojs eller potatisplättar med lingonsylt!
De bjöd på ett fantastiskt gott chai te. Det godaste hittills!! Alla barnen sprang efter oss när vi backade ut och vinkade hejdå! Ett minne för livet.