När vi åker mot Sam- öknen ser vi antiloper! Inte så konstigt det liknar den afrikanska savannen, för den som varit i Afrika!
I Indien är man tacksam för de chanser man får. Kastsystemet gör ofta att det finns få chanser att ta sig utanför sitt kast. Chauffören berättar att han tidigare tvättade turistbussar innan han träffade sin nya chef, som gav honom en chans till att komma upp sig i hierarkin. Han berättar att han är så tacksam för den chansen. Chaufförens engelska är inte särskilt bra alls, han kan några ord, men kompenserar med ödmjukhet och nyfikenhet och vi förstår varann ganska bra ändå. Jag blir imponerad över hur stolt han är över sitt jobb, ett jobb han kanske inte skulle fått i vanliga fall.
Är man outbildad i Indien är det svårt att ta sig upp socialt i kastsystemet. En person som talar bra engelska blir inte en chaufför, utan tar sig vidare till nästa hierarkiska steg. Man stannar i sitt kast och har oftast det arbete som kastet erbjuder och som man ska vara ”predestinerad” för, utan att egentligen ha möjlighet att välja. Självklart är det annorlunda i storstäder och vår moderna tid förändrar förstås systemet mer och mer. Men på vissa ställen tar det längre tid än andra.
Han kör oss tryggt och säkert under hela resan, när jag sitter och håller för ögonen ibland när bilar kör om eller på motsatt sida av motorvägen samtidigt som han väjer för alla kossor och berättar om sin ”klassresa”. Det är skickligt!