Inle lake eller som det heter, Nyaungshwe
Vi väljer att ta bilen från Mandalay (ca 5 timmar genom bergen) till Inle Lake, eller som det heter på riktigt Nyaungshwe, istället för flyg till staden Heho. På så sätt får man se mer av landet.
Tyvärr är inte naturen så speciellt intressant under resan genom bergen, i alla fall under den period vi reser under i Myanmar vilket är under ”vintern”. Landet är känt för sina teakträd, men under vinterhalvåret tappar de sina stora blad vilket gör att det blir lite brun/grått och torrt överallt. Inte så lummigt och ”djungel”aktigt i den här delen av landet, som man skulle kunna tro.
Den vackra sjön Inle
Vid hotellet ligger en ”longtail” boat och väntar efter frukost. Sjön är otroligt vacker på morgonen, man ser fiskare med sina typiska båtar som lägger nät med bergen som bakgrund. Det är mycket disigt, vilket ger ett speciellt ljus. Svårt att se skillnaden mellan vatten och himmel innan solen bränner bort diset. Båten åker fort, då sträckan är lång för att komma fram till första stoppet, en lokal marknad i en fiskeby. Det är riktigt kyligt, tips är att ta en tröja/jacka eller någon slags windstopper. Ombord på båten finns det ibland faktiskt filtar och även flytvästar! Service gjort för oss västerlänningar, men det var tacksamt med filten trots att jag hade min tunna dunjacka!
Man åker genom små kanaler i sankmarken som byggts upp längst sjöns kanter, så mysigt. Alla hus står på höga pålar i sjön, ser välbyggda ut och är ofta väldigt stora, med 2 våningar. Man har vägar/kanaler mellan husen där båtarna tar sig fram och båtparkeringar under husen. Det är fascinerande att se vardagslivet på sjön!
Kommer fram till en marknad i byn Indein, som är på land och vi blir varnade att det kan vara lite turistiskt. Men samtidigt är det många innevånare från närliggande byar som åker hit för att sälja sina grönsaker eller köpa mat inför veckan som kommer. Det står små minivans och lastbilar som väntar fullastade med säckar med mat som bybor köpt eller ska sälja. Bredvid matstånden hittar man souvenirstånden som är mer för turisterna. Men det är inte på något sätt för mycket turister, enligt min mening.
Templet i Indein
Guiden sa att inte missa templet. Lite svårt att förstå eftersom vi sett små många tempel som varit helt fantastiska, hur kunde det finnas något som slog det vi redan sett? Vägen upp var lång, som vanligt går alltid vägen till tempel under tak här i Myanmar, man slipper på så vis gå ute i den stekheta solen ända till templet. Väl framme möts man av hundratals med förgyllda stupas! I denna lilla fattiga by! Helt fantastiskt. Det är ett av de mest speciella tempel jag besökt – ska inte missas! Det finns många tegel-pagodas också som ännu inte förgyllts eller som i väntan, har börjar raserats.
Inkomst går till guldblad
Alla byinnevånarnas inkomster går till att underhålla templet och man ger donationer för att kunna hålla templet i gott skick och betala för mer guldblad för att förgylla så mycket som det går. Med tanke på hur fattiga många är i Myanmar, blir det nog en stor del av deras inkomst som går åt. Det fungerar ungefär på samma sätt för alla tempel i landet.
Minoritetsgruppen Karen
Båten stannar till vid olika hus i fiskebyn. Är det kanske olika byar som man tror är samma by? Stannar till på vägen tillbaks vid olika försäljningsställen, silversmedjor och andra souveniraffärer för shopping. Detta är självklart för turister. Värt att stanna till kanske en gång men sedan får det vara nog för min del.
Ofta stannar båten till på något försäljningshus där minoritetsgruppen “Karen” finns ”utställda”. Dessa människor ställs ut som museiföremål för turister som tar bilder och ger pengar. De sitter på en bänk och man ska ta foton av dem, selfies etc. Karen är kända för sina långa halsar som skapas av stålringar/halsband- för att sträcka upp nacken. Man kan prova att bära dessa stålringar för att förstå hur tungt det är för kvinnorna som bär dem.
Hur ska man förhålla sig till ”utställning” av människor
Svårt att veta hur man ska förhålla sig till denna cirkus. Karen är en utsatt minoritet utan egentlig nationstillhörighet. Tyvärr kan detta förmodligen vara deras enda möjlighet till inkomst. Det finns information om att de förmodligen utnyttjas av affärsinnehavare som tar en procentsats för att de ställer ut sig själva. Det sägs att de får kost och logi av affärsinnehavare och i gengäld visar de upp sig för turister som besöker Inle Lake. Det hela är en svår balansgång att känna sig bekväm med. Om vi inte besöker ställen de finns på kanske de är helt utan inkomst? Samtidigt vill vi inte vara med om att utnyttja denna slags ”människohandel”?
De är så fina där de sitter med sina vackra färgglada kläder och tjocka guldringar. Jag tar inte något foto, försöker tala med den lilla flickan och får veta att hon är 10 år och går i skolan normalt, men är på skollov (vilket stämmer då alla i hela Myanmar har skollov nu). Ett tips är att ta med skolmaterial eller liknande att ge, så att barnen får behålla det istället och inte ge pengar och ta foton av dem. Stor risk att affärsinnehavaren tar en procentsats på den lilla inkomsten de får för fotona. Några karen sitter och väver tyg vilket känns mer naturligt eftersom de inte bara sitter på en bänk som flickan och hennes mormor gör, och att vi faktiskt köper något som de producerat.
Italiensk mat i Myanmar
Lunchrestaurangen i Inle Lake ligger på pålar mitt i sjön i fiskebyn och är specialiserad på italiensk mat! Stället är till för grupper och turister, det är svårt att hitta någon lokal restaurang här, förmodligen finns det inte någon alls. De lokala innevånarna går inte på restaurang här.
Man ser ofta italienska maträtter på menyerna i Myanmar. Tydligen var det många italienska turister som klagade på den lokala maten, så det skickades ut lärare från Italien för att lära burmeserna hur man gör pizza och pasta.
Jag började själv bli trött på fried rice och fried noodles så jag provade tagliatelle med tomat och aubergine! Vid bordet fanns ett italienskt par som inte ville prova, eftersom de inte trodde att det kunde vara lika gott som i Italien. När de smakade blev de förvånade att det var så pass bra! Som svensk var det jättegott! Pizzan var också riktigt god.
Hur ska man bo
Räkna med minst 2 nätter när du besöker Inle Lake, för att ha tid att njuta av den avkopplande atmosfären här. Har du möjlighet, lägg lite mer pengar på boende här för att bo vid själva sjön Inle. Bor man i staden Nyaungshwe missar man själva känslan av lugnet och den vackra utsikten över berg och vatten. Nära staden finns det några lyxigare hotell vid vattnet, som kan vara praktiska eftersom man kan välja att ta sig in till Nyaungshwe och äta eller promenera när man har lust.
Vi bodde på hotel Pristine Lotus Resort, mitt emot staden ca 20 minuter bort där det inte finns fullt så många hotell. Det var ljuvligt.
Läs om när bästa tiden att resa till Myanmar är
eller om det är värt att åka till Bagan
Behöver du hjälp med att skräddarsy en resa till Myanmar kan du klicka här