På vägen till vårt tältcamp i Serengeti ser vi en lejonhanne tuggandes på en HEL zebra!!! Han stördes inte nämnvärt av att vi stannade till och såg hur han slet av svansen….precis bredvid låg 2 andra hannar mätta och belåtna. En gammal elefant stod precis vid vägkanten och öste vatten och lera på ryggen. Såg ut som Cornelius i Babar!! Alldeles skrynklig. Bilal trodde att han var kring 50 år. Hoppas jag inte ser lika skrynklig ut…    

Vägen till det nya tältlägret från Lake Victoria var lång och skumpig, men landskapet fascinerande och vi mötte inte en bil! En lokal buss från Arusha passerade i 130 km. De kör som galningar de där busschaufförerna…

Äntligen framme! Tältcampen såg ganska alldaglig ut till en början. Den brittiska chefen välkomnade oss med en våt handuk, sååå skönt att tvätta av oss vägdammet. Vi såg lite tält här och där, bla “restaurang” tältet, där de dukat upp så att vi kunde sitta och titta ut på Serengetis savann. 

Men innan lunchen, skulle vi bara gå upp i baren och fylla i lite papper och få information om campen. När vi går uppför trapporna och kommer in i ”bartältet”, får vi nästan en chock! Utsikten är helt enastående!!!! Tältstolar står längs med de öppna fönstren och man kan bara sitta och beskåda savannen. Stora härliga soffor står i mitten av rummet och bjuder in oss till att sitta, trots att vi suttit i 6 timmar i bilen redan. Vi äter en härlig lunch och blir visade till våra tält. De är helt underbart inredda, med humor, en blink till en svunnen tid, “ Dr Livingstone I presume…”, eftersom det hänger en djungelhatt och en käpp i klädhängaren, en sherryflaska med 2 glas står framdukat vid tältstolarna… Badrummet i tältet ska vara från samma epok! Men nyproducerat, tack och lov. Här kan man känna sig som en upptäcksresande från slutet på 1800-talet, början på 1900-talet. Jag tänker på en bok jag läst av Jan Guillou, som handlar om tågbygge i Norge och östafrika! Han måste ha varit här!!!

Vi åker ut på en eftermiddags “Game Drive” som det kallas när man åker ut på en vad vi kallar safari och tittar på djur. Vi ser gnuer, gnuer och gnuer, tusentals gnuer! De börjar samlas inför den stora migrationen mot Masai Mara. Det är mäktigt.

En GT (Gin och Tonic), måste man bara inta efter vår gamedrive, för att känna hur det känns att vara brittisk äventyrare 1902! Nu är vi ju tack och lov inte är kolonisatörer, utan bara turister, som njuter av en utmärkt och mycket lyxig tält camp.

Middagen är toppen och Charles, vår servitör, helt underbar!

Vår vakt lotsade oss tillbaks till tälten och lärde oss djurens läten, bla hyenornas, som kunde ligga på lur i det höga gräset på natten. Lejon brukar tydligen också strosa förbi…skönt att ha med sig en ledsagare med spjut!