Att byta hotell och resa varje dag under flera veckor tar på krafterna. Väl framme i Jaipur, på kvällen, gick luften gick ur mig, var helt utpumpad och längtade att få stanna på ett och samma ställe. Slippa packa upp och ned varje dag. Komma till hotellet sent och åka tidigt dagen därpå. Ständigt i sällskap med guide, chaufför och resesällskap.

Samtidigt är varje dag så spännande och unik. Det finns massor att se och uppleva kvar, så kraften kom fort tillbaks morgonen därpå.

Jaipur kallas även ”The pink city”. När Prince Albert, Drottning Victorias man, skulle komma på besök år 1876, ville maharadjan visa välkomnande och gästfrihet. Rosa representerar  just detta i Indien. Hela staden målades då i terrakotta-rosa.

Stannar till vid vindarnas palats, Hawa Mahal, ”Palace of winds”. Byggd 1799. Kom precis innan turistbussarna, det var lugnt och inte så många som störde. Det är egentligen endast denna vägg som man ser utifrån. Delen byggdes för att palatsets damer skulle kunna se vardagslivet, marknaden, basarer och parader under festivaler, eftersom palatsets kvinnor inte fick gå ut på gatan. Bakom ett finurligt system kunde de se ut. Och ingen kunde se dem! Strukturen är skapad så att mycket luft kom in och kyldes ned, så denna del av palatset blev en av de mer behagliga delarna att vara i när det var som varmast under sommaren.

Tar oss vidare till Amber Fort. Högre upp i bergen utanför staden ligger palatset. Enormt stort och gult. Milslånga murar löper längst bergskammarna som skydd mot inkräktare. Magnifikt.

Vägen upp till palatset byggdes för att besökare skulle komma in på elefant. Det är även idag elefanter som går upp och ned med turister på ryggen. Känns ambivalent. Det sägs att elefanterna behandlas bättre nu än tidigare.  Detta tack vare turisters och olika djuraktivisters påtryckningar som krävt att elefanterna ska bli väl omhändertagna, inte arbeta för långa pass och ta för många turister på sin rygg så att de får skavsår och blir utarbetade.

Det finns begränsningar i hur mycket de får arbeta, max 5 st uppgångar till palatset och max 2 personer på ryggen. Elefanterna arbetar endast på morgonen fram till lunchtid då de har gjort sitt dagsverke och möjligheten att rida på en elefant upp är slut.

Samtidigt ger det arbetstillfällen och föder många fattiga familjer i ett land där fattigdomen är så uttalad. Kritiken genom åren har lett till att förändringar har gjorts. Man försöker få elefantförarna att förstå att ta hand om elefanterna på ett bättre sätt, förändrar sin inställning till sina elefanter och utvecklas tillsammans med elefanterna så att det blir en bra attraktion för samtliga parter. Jag hoppas att detta är en bra lösning och att elefanterna inte far illa.

Man kan strunta i elefantritten och ta en jeep upp, eller gå, vilket går väldigt bra det med. Det är inte särskilt bekvämt att rida upp på elefanterna egentligen.

Generellt är det påfrestande med alla försäljare som är väldigt idoga och envisa med att försöka sälja det ena och det andra. Här gäller det att inte stanna till, prata med dem eller  köpa. Mitt resesällskap köpte en hatt, då det vara mycket varmt. Då rusar en annan försäljare fram och börjar bråka med den vi köpte hatten av. Han menade att han hade redan visat nästan samma hatt först och att det var han som skulle ha sålt hatten! Lite obehagligt, han blev mycket arg. Det är djungelns lag som gäller bland försäljarna.

Själva slottet är mycket imponerande med vackert spegeltempel och dekorerad entré. Mycket mer imponerande än jag trott. Massor att se och en fantastisk utsikt. Det är verkligen värt att komma hit, trots ambivalensen kring elefanterna och alla intensiva försäljare!