Phnom Penh är en mysig stad. Jag hade nog kunnat stanna ytterligare en dag till. Hade velat åka till the Killing Fields.

Killing fields är benämningen på alla de massgravar man hittat efter Pol Pot-eran.  Det finns även en känd film som handlar om just denna hemska terrorperiod i den Kambodjanska historien. Med bl a John Malkovich i en roll. Den handlar om en amerikansk journalist som stannar kvar efter att Röda Khmererna intagit Phnom Penh och vad som hände under denna period.

Egentligen har jag lärt mig tillräckligt om den här förfärliga perioden när jag besökte fängelset S21 (Toul Sleng), men den tillhör ändå landets historia och får inte glömmas bort. Perioden är ansedd som en av de värsta folkmorden under det kalla kriget. Uppgifterna går i sär, men man tror att mellan 1,7 – 2,2 miljoner blev torterade till döds, avrättade eller svalt ihjäl. Före Pol Pot fanns det ca 8 miljoner innevånare i landet. Det är tungt att besöka så tätt inpå dessa hemska platser, så jag väljer att vänta och besöka nästa gång jag kommer till Kambodja.

Jag hade även velat haft tid att ta en tur med båt på Tonle Sap floden. Det är kanske inte den mest fascinerande båtturen, men kul att få se Phnom Penh från vattensidan. Jag ville strosa runt ytterligare i staden och upptäcka den, eftersom jag verkligen gillade den lite sömniga atmosfären (i de äldre delarna i allafall). Snart blir säkert Phnom Penh en bubblande storstad som Bangkok.

Hotellet var ju också så välkomnande,  det hade varit härligt att få njuta lite till. Men nu var det dags att dra hemåt.

Bilköerna är enorma, så det blir till att åka betydligt tidigare än tänkt. Staden har exploderat de senaste åren och utvecklingen går nog åt en ännu större storstad, vägnätet är underdimensionerat. Lite som Bangkok var för många år sedan. Jag hann tack och lov med flyget! Glöm inte att åka i tid till flygplatsen!

Kambodja är inte ett land jag glömmer i första taget. Så fascinerande!